bönder och fruar

Ja kära nån.

Jag fastnade i Bonden som sökte frun. Såg ett avsnitt på play nu och blir alldeles .. slut. Önskar jag kände mer ilska över tv4s eller föralldel alla kanalers utnyttjande av människor längtan efter någon och varandra, men jag blir mest generad. Så mycket längtan, sådana förhoppningar, besvikelser och säkert en och annan som förlorar kontakten med sig själv och sina känslor när kameran går. Och så jag som med stora ögon och tappad haka tittar på och ömsom kvider över folks mänskliga tillkortakommanden och ömsom undrar om dom är riktigt funtade i skallen som ställer upp.

Mycket närbilder på rädda ögon. 

Man får följa bondens utveckling från kaxig patron som ska testa om flickorna fattar själv hur dom vallar kor eller använder motorsåg som ett mått på hustruduglighet, till att bli en gråtande pojke som "ännu en gång haft otur" när samma flickor hinner ikapp sig och inte alls vill bli valda som kofösare. Men gråten är på riktigt för alla vill ju ha en annan människa nära, bli vald, utvald och ligga sked. Och förälskelsen är säkert där och då på riktigt för det är alla förälskelser men där måste man måste vara ensam hemma den kvällen det är den andra förälskades tur.

Ja kära nån.

Jag blir nyfiken på hur detta moderna Shakespearedrama ska sluta. Och jag kommer på mig med att önska en Puck som kommer och droppar kärleksörter i ögonen på bonden som inte såg åt den enda som kunde erbjuda kärlek och sätter åsneöron på bonden som inte har lärt sig att priset när man leker med beteenden som gränsar till relationsmissbruk kan bli för högt... för alla.

Och jag blir förstås lite avundsjuk på alla österlengårdar och ölandstokar vid havet. Och tänker att.. fan man skulle bo så.

Och insiktsfull (paranoid) som jag är kommer jag på att det är ju just det som är programidén.. för bönderna är alldeles märkvärdigt vanligt omogna och halvtråkiga. Nån är heltråkig. Men tänk om möjligheten att bli en del av bonderomantiken, landet, djuren, hav, naturen, Öland, Österlen.. bäddar för precis det där.. "fan man skulle bo så, jag tror jag blir kär"

Ja kära nån och dear somebody ... nästa vecka börjar man närma sig en upplösning. Och jag måste se den. Till dess åkallar jag Puck.