Upplevde jag i jakten på den lilla lilla cowboyen på den lilla
lilla hästen. Det är vad jag ägnat mig åt i kväll. Fick ett uppdrag att konstnära mig med en arbetskamrats minnen.. och så försvann minnet i samband med att jag kreativt krossade kakelplattor och slängde smulor ut i mörkret. Fram med ficklampa och ut i snökaoset och leta. Nope. Hittade den sedemera i tygslamsan som jag lindat runt om kaklet. En skräckis.
Och att ta sig runt på stan. Som en hockeyspelare utan klubba, skydd och rör.. bara den rena isen. En skräckis.
Ring P1, en skräckis. Tyvärr måste jag säga att P1 mest hela tiden nuförtiden skapar skräck och hets i sinamärkliga prioriteringar av val av intervjuer och frågeställningar. Dom toppar just nu med bombmän och islam. Förvånansvärt oreflekterat, med drivkrafter att leta sensationer. Det är framförallt några programledare på eftermiddagarna som är rena frankensteinskräck.Som får mig att ilsket säga åt dom att sluta, rakt ut i bussen eftersom jag glömmer att jag endast har dom i örona, jag är den som hör, dom är dom som pratar. Onödigt. Måste hitta nåt annat att lyssna på.
Tappa bort nässprayet, en skräckis.
Får kramp när jag råkar sträcka på mig... träningsskräck, måste komma igång. Det isar i en tand .. tandläkarskäcken gör sig påmind. Och så den allmänna katastrofskräcken när nån är sen, inte nås, inte hörs av.. (ring ofta döttrar!).
Annars är jag inte så rädd av mig. Längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar