torsdag 2 december 2010

ful-ljus

Blev själv-inspirerad. Har ni känt det nån gång? När de egna tankebanorna känns så fruktbara och intelligenta att energierna sammanstrålar i kroppen och man orkar plötsligt ett snäpp upp. Det hände mig idag. Jag gick igång på mitt eget blogginlägg om ljus igår och bestämde mig för att ta en liten omväg till bussen för att hitta mer vackert ljus att blogga om. Eller så var det glöggen. Som fick igång mig menar jag. Vi hade ett av många nätverk på glögg på jobbet och jag fyllde på åt alla så fint. Och åt mig med.

Nåväl. Det snöade lite. Hade mina HD-hoj-kängor som plötsligt blivit superinne, som var superhala och superkalla.. så jag stolpade på isiga fötter längs gågatorna i innerstan. Letandes snyggljus. Kände mig ... som en korrespondent på nåt sätt.


Och vad hittade jag. Ful-ljus.Överdoserade gigantiska plastpaket som hänger över ingång till Kompassen. Som jag var tvungen ta en omväg runt av samma anledning som jag inte åker karuseller. (bara för jag åker med kommer dom att ramla ner) ..  jag kommer alltså att få hela paketet i huvudet. Ett vitt osaligt ljus sprider sina strålar över världen. Måtte dom stänga några kärnkraftverk för reparation i vinter med, så ingen har råd med det kilowatt-talet tänkte jag stilla när jag stolpade omvägen fram.


Och sen det här eländet. Det är Palace som har jul-kul. Precis den blå strålningen som jag blir elak av. Jag var på snudden att gå fram och välta helvetet. Sjukhussjuka, det är vad den signalerar. Eller, akta er för att komma nära, det är bekkerell i ljusen.

Sen avslutas promenaden i 5an.  Alldeles otroligt fyllt av befolkning. Hur man klarar av det stället med ömheten i behåll där, hör till dagsform på nåt sätt. Ibland är alla alldeles förtvivlat fula, andra dagar är världen vacker och alla människor mest. 5an är bästa teststället för den dagsformen. Dock, det är min väg till jobbet. Eller från mest.

Men vadihelafriden har dom hängt i taket. Borta är den stora granen som dom ersatt denna gigantiska härva med, jag lovar den är säkert sex meter. Vem var det på marknadsavdelningen som  inte orkade tänka? Kanske nån som inte hade lott i postkodlotteriet när grannarna vann? (hatar postkodlotteriet, nu har vi två lotter) Varför vill man ha nåt som ser ut som en jätte-förstoring av nåt som ser ut som det som kommer ur en nysning. Fast i färg. Och tecknat. Som julpynt?!

 

Jag blev mållllös och fick än gång gå en omväg. Aldrig att jag riskerar livet genom att gå under sån skit. 

Hur gör folk som vågar gå överallt? Under och överallt .. tänker jag nu när jag tänker på vad jag lärt mig av min lilla omväg. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar