Gott år

Det blir lättare och lättare. Om jag skulle sammanfatta åren so far, så tror jag det är just så. Det blir lättare. Och svårare. Fast svårare på ett lättare sätt. Jag är inte överförtjust i nyårstider. Tycker det är ganska ångestskapande att man under en dag, några timmar ska koncentrera sig på Där och då, Här och nu och Sen fortsättningsvis - samtidigt.

Tillbakablickar, nyårsparty och framtidslöften - samtidigt.

Jag måste säga att simultankapaciteten försvagas med tiden. Förr kunde jag prata i telefon, lyssna på radio, skriva rapport, titta på tv och koka potatis samtidigt. Idag när telefonen ringer på jobbet måste jag koncentrera mig på att hitta en penna så att jag kan börja med att skriva namnet på den som ringer, sen skriver jag ner vad hen säger, sen lägger jag på, och så slänger jag lappen för det är ofta inte så viktiga saker som man vill inbilla sig. Så ser min simultankapacitet ut nuförtiden. Inte undra på att jag inte gillar nyår, tänker jag. Och trots det blir livet alltså lättare och lättare...

Så vad hände under 2013 egentligen som gav upphov till den känslan....

Nja, det har nog hänt under ett antal år... för just det här året började som skit, mellanlandade som pannkaka och kulminerade i marängsviss. Det sista även bokstavligt talat. Under julledigheten och veckorna innan har jag drabbats av svisscrawings och bara gett efter.. satans så gott.. gräddevaniljglasschokladsåsmaränger och en å annan banan. Ett frosseri som hämtat ur 80-talet. eller 70? Vintagefrosseri?

En efterrättskänsla även på andra härliga sätt... ett bulligt luftigt lent och ljuvligt känslosviss som bådar gott för 2014.

Idag kommer vänner och sitter av nyåret. Väntar ut väntan på att man kan gå ut. Utan andra krav än vara så gott man kan. Och bli så arg man bör på fascistvindar i närvärlden och omvärlden. Och göra nåt av sin ilska och sin kärlek. Och göra det mest banala, ta hand om sig och varandra. Gör´t.

Idag skulle jag träna, idag gjorde jag inte det, jag tog en öl till lunchen i stället.
Tänker att vardagen snart kommer... och då hinner jag ändå inte träna.

jul och klappar

Det roligaste med att börja skolan efter jullovet när man var liten, var att få ställa frågan; Vad fick du för julklappar i år.. (hö hö).. och glada kamrater börjar rabbla stolt och själv flabbar man ihjäl sig för det är ju NYTT ÅR!.. och man har inte fått några klappar i ÅR..

Jaherregud att man överlevde en så tråkig barndom..

Jag kom ihåg det för impulsen finns där nånstans.. blir man nån gång av med sin inre åttaåring? Hoppas inte det, hoppas man alltid kommer ihåg att hålla henne i handen och solidariskt fnittra åt dåliga skämt. Här kommer en iaf en julklappskavalkad....

vackra julkulor från ena hjärtat, som vet att glas är det finaste jag vet

tekannan från stora hjärtat som (nu) vet att glasyren och färgen är det vackraste jag vet.. (för jag var med.. :))

vinglas från andra hjärtat som vet att vin är det vackras.. ehh, ganska gött 

ja.. och så hemmagjort fotoalbum, böcker, liten gris och andra bra saker. Och julen var som den brukar i stora ihopplockade familjen, lugn, fin och alldeles vanlig. Och på rean fick jag en ny lapptopp. Så nu kan jag surfa in på en sida på mindre än 13 minuter. Det är som att ha haft en sten i skon, man märker hur jobbigt det varit först när den är borta. Och den har kamera. Så nu kan jag ta selfies (vilket jag gjorde nyss)

God mellandag kära läsaren! (jag vet att Maja läser iaf..)

En ljuspunkt

Ingen kommer orka leta efter borttappade jullådan i år. Kanske ett annat år. Tomtarna får vila i frid, tomtedemonstrationen får återkomma, jag fick en ljus idé och ordnade julstämning på annat vis. För det är ju så att alla andra folk skiter fullständigt i att EN stjärna ska hängas upp för att, som en tvåtusenårig GPS, visa visegubbarna vägen och vem är jag att inte hänga med på trenden "more is more".

Så, elva småjesusar har nu fötts här (eller komnmer att .. för all del), letajulstämnings-ångesten är motad i grind och det är fredag med endast en vecka kvar innan julledighet. Det är väl inte så att livet leker. Men nästan. På nåt vackert märkligt sätt.

andra i advent

Idag målar jag bord, vitt. Som snön som föll och försvann på tre timmar. Till och med naturen har bråttom.

Annars har jag varit i Stockholm några dagar på kånferans. Det bästa med den kånferansen var att jag träffade barnbarnet några timmar, hann blåsa såpbubblor och läsa böcker på barnavdelningen på Kulturhuset där. Hon väljer böcker helt urskiljningslöst, som en ettochetthalvtårig urkraft går hon och hämtar nya ur hyllorna, om och om igen, om att få syskon, om att folk dör, på engelska, kapitelböcker och Pettson. Bådar gott tycker jag.

När jag kom hem (och det är ALLTID lika skönt att landa i provinsens största lilla centralstation efter att lämnat Sthlms) utan förseningar (!) hade dom slagit in Posthotellet i sidenband. Med ljusslingor. Och utanför lös gubbarna på stången. Den helt osannolika installationen och travestin på aporna som inte vill se, höra eller tala. Dom byter färg hela tiden. Avhuggna på mitten sitter bålen på pinnar. Ja herregud... va skönt det var att komma hem.

Fyra hyacinter och en amaryllis. Det är så det får bli för ena jullådan är flyttborta. En är hittad och det är som tur är den med staken. Så fyra hyacinter, en stake, en amaryllis och en adventsstjärna i fönstret. För den låg också i den hittade lådan. En reservstjärna, men fullt duglig. Det enda jag väl egentligen saknar är min julälva. Som ligger i den lådan som flyttat nån annanstans.

Tänker på mina många adventspynt genom åren. Fåglar och stjärnor och ankor och fina grejer. Och då saknar jag mitt hus, mitt andra liv på landet en stund. Ganska lång stund. Det är som att staden stjäl allt utrymme för kreativ adventsfantasi, den gör allt själv och lämnar inte ett andrum. Tänker att det är som om en vuxen tycker att det egna julpysslet är finast och hänger upp det främst och barnets liksom försvinner.... nämen... vaaart tog det vägen.. men mammas blänker väl fiiiiint, mamma har använt bara fiiiina material och färger och natur och naturligt!!!

Så känns det när jag tittar in i alla vackra blomsterinredningspysselprydnadsskyltningar.

Inte ens Frankie kunde höja temperaturen idag. 

Drömmar... utan gluten

Försöker undvika gluten. Läste nånstans att ingen egentligen tål gluten, man bara inte tål det olika bra. Jag börjar tåla det mer och mer obra. Detta har resulterat i en oanad mängd chokladbollar/havrebollar/cocosbollar eller vad man vill kalla det. De är goda. Men om man försöker undvika en sak blir man gärna kompensatorisk...

Men, i morse diskuterade vi av förekommen anledning drömmar och drömtydning. Min teori är att Freud, Jung och co är helt fel ute. Det finns inga arketyper, det finns bara fantasterier. Tänker att dagens hjärnor är så uttråkade av den verklighet de tvingas förhålla sig till. Alltsomoftast bara reklampelare, fakturor, skärmar, timredovisningar, facebook, koder, varukorgar, plastpåsar, matlådor, Åkesson, tidsbrist, väderberoenden, Aktuellt, blodiga kriminalhistorier, cross over-maskiner (ståpåställetochgåmaskiner), CSN, tyfoner och borttappad information att de helt enkelt får roa sig bäst de kan. Och det gör de på natten. Kungligt roar de sig. Med nästan bara meningslösheter. Skapar oreda för oredans skull och för att tvinga sig in i en värld av mer möjligheter. Som att man kan simflyga efter taknockar eller åka charterresor med bästa platsen på vingen eller springa baklänges uppför trappor. Skitfort.

Inte många delar min teori, men gärna förklara då varför man drömmer om samer som spelar fotboll i nerförsbacke.

Alltså.. läs den.
Bea Uusmans bok om luftballongen Örnen som landande bland ismassorna på Arktis, strax innan Vitön med Andree, Fraenkel och Strindberg.

Alltså, bara tänk den meningen när hon beskriver utgångspunkten.. ingen hade någonsin varit på nordpolen, ingen visste förutsättningarna, det var "unexplored region"man trodde solen sken hela tiden, dom hade ullkavajer och knäkorta byxor för dom skulle "bara flyga över nordpolen och kasta ner en plåtbehållare" med ett budskap om att man var där först.Sen förväntade dom sig välkomstkommittéer i Sibirien, Alaska eller Kanada, beroende vart vinden förde dom. dom hade med egen champagne för det tillfället....

Herregud. Med i packningen var 36 brevduvor som Aftonbladet skänkt för att få bli först med information. Som en för tidigt uppfunnen f(l)axmaskin, men man glömde träna duvorna på vart som deras hemduvslag låg...

Man forslade 23 000 ton järnfilspån till Spetsbergen.Man löste upp det i flytande svavelsyra, blandade med havsvatten och gjorde vätgas som fyllde ballongen. Den var i sin tur sydd av franska sömmerskor.. 3 360 sidenstycken... 14 kilometer sömmar... och allt är helt obegripligt. Hur man tror att livet funkar..Hur man inte vet hur isen funkar.. när dom går i 12 timmar med tre slädar lastade med flera hundra kilo last och när man går och lägger sig har isens egen fart och flyt tagit igen försprånget och tagit tillbaka sällskapet dit där de började gå och lite till.

Dag efter dag. Man äter isbjörnshjärta, mås och säl-lever. Som är giftigt.Och Nils Strindberg är plågsamt kär i sin Anna. Vilket väl får honom att vada i issörja med galoscher. På Arktis. För att hitta hem.

Så håller det på.

Jag får hjärtklappning av att läsa boken ... funderar på min egen äventyrlighet. Eller om är det tecken på brist på?

tvångshandling

Vi har varit tvungna att ta ner lite dörrar i lägenheten för att få plats med möbler. Det var bara att välja, dörrar och stå upp eller inga dörrar och ha nåt att sitta i. Vilket har resulterat i för mycket ljud och för lite ställen att gömma sig i. Så vi skulle lösa det med draperi.

Många gånger har vi varit inne i Göteborgs största tygaffär och vänt. Fingrat på vackra gröna sidentyger med vävda fjärilar.. tills expediten lett glatt och sagt.. åhh du har hittat affärens dyraste tyg!
Fingrat på sammet, trasa lump.. vänt gått hem.

Hem till en lägenhet utan skrymslen att gömma sig i.. gått till affären. Fingrat på grått ulltyg... mer siden.. lagt pannan i veck och fått panik och gått hem.

Till en lägenhet utan ...

Idag fick jag nog av mig själv. Kände hur jag plötsligt gick från jobbet,  iväg till tygaffären, drog fram en rulle ljust billigt men fint nästan osynligt mönster, en annan rulle med lite glans till en baksida, slet till mig trådrulle, gick hem, sydde, gjorde märlor och hängde upp.

Så ska en slipsten dras! Alternativt.. så ska en maskin träs!

södang... ja söndag alltså..

Upp med en tupp och jobba jobbjobb några timmar. Idag var det att sälja t-shirts på Konserthuset.
Konstigt, men inte konstigare än att det finns göteborgare som äter svarta kvinnokläder till lunch... vilket dom får göra såklart, men inte för skattepengar.. (där går min gräns, man blir vansinnigt irriterad på folk ibland)

Hem och medan frikadellerna kokar i söndagens mustigaste tomatsås passar jag på att knäskura trägolv.

Ligger sen på soffan och läser ut boken som Persson/Schibbye skrivit om 438 dagar. Det mest sympatiska är att dom inte försöker framstå som speciellt sympatiska. Jag hade nog haft svårt att låta bli. Passat på liksom. Hur situationen är för journalister, politiska och andra fångar går inte att föreställa sig, ej heller att raljera kring. Men berättelsen är så ... märklig att man tillslut  undrar om den hänt. Det kan inte ha varit meningen.
Sist i boken berättar dom om en insamling för att stödja journaliter i fängelse världen över. kolla kalityfonden.se. Och man kan göra det som en motåtgärd mot cynismen som svartakvinnoklädersätare skapar.

Inser att jag hatar inbundna böcker med hårda pärmar. Jag får osannolikt ont i händerna av att ligga och försöka hålla dem upprätt. Börjar nu stället läsa Bea Uusmans bok om Andreeexpeditionen, med mjuka härliga pärmar. Somnar. Inte för att den är dålig utan för att jag har lågt blodtryck... tror jag. 

Lördag ensamhemma förmiddag

.. och det gäller att utnyttja tiden! Läsa? Dammsuga? Sortera lite? Vila? Gå promenad och köpa höstblommor till fina vasen?

Allt tänker jag att jag ska göra.. vad jag gör är googla känslosamma Oscarstacktal med tillhörande rinnandetårkavalkad.

Jag har i alla fall raderat Candy Crush i mobilen.

Är det bara jag ...........?

gravitation och graffiti

Var och såg Gravity igår. Först trodde vi inte att det skulle bli nåt för det var utlyst klass 2 stormvarning på gränsen till klass 3. Man sa att folk ska hålla sig inne. Det var då Muminpappan gick ut och så gjorde även vi. Och det var nästan vindstilla. Månne var vi i stormens öga? Eller är vi där idag? Vem vet. Aliens kunna annektera hela innerstan och vi här inne på innergården skulle inte märka något. Kanske om dom sprutade sitt Alienslem på den stora bruna porten att vi skulle bli upprörda när vi gick ut och argt tolka det som postmodern graffiti.

 Iallafall. Gravity. Den var bra. typ 4,2.. tänkte jag först. Men så skulle dom prompt förstöra allt genom att  .... äsch, jag ska inte avslöja nåt.

 Men tankarna på någon, en person. Svävande. I tystnad. I ett extremt tyst ohörbart sswwwoooosschhhhhhh. Runt i en meningslös bana runt jorden. Som en variant på livet. Fast tvärtom.... så ljudligt. I en högljudd värld där man kan normalhoppa runt .. kanske 40 centimeter rakt upp.

Om man är smidig. Annars kanske man får nöja sig med 30.

Hopp-lös-het. :)

21.17 och jag går och lägger mig. Så ser det glamorösa livet ut i Göteborgs innerstad dit man flyttar för att kunna ta del av stadsliv, kultur och härligt socialt umgänge.
En måndag är man glad om man slipper sånt.

Gonatt...

kort uppdatering om läget

Det bästa jag vet är när jag hittar nya "rädda hund" filmer på nätet. Och då menar jag inte filmer om rädda hundar utan filmer hur man ..företrädesvis i USA, räddar övergivna, slagna, plågade, skadade, utmärglade hundar, företrädesvis pitbulls, för det är oftast såna över there. I början är dom smutsiga, rädda, hungriga men aldrig aggresiva, i slutet springer dom fria och glada och leker. Utan bitterhet. I nuet.

Jag tittar och tittar och tårar rinner och munnen ler och jag skiter fullständigt i att det "bara" är hundar och "ska man inte rädda människor i stället". Jag tänker att i samma stund man räddar en sån hund så räddar man en bit mänsklighet.

Jag överkonsumerar såna filmsnuttar när jag inte överkonsumerar serier på Netflix. House of cards, Orange is the new black, Homeland.... jag får panik när en serie tar slut innan jag hittat en ny.

Så ser min skärmdos ut. Hundfilmer på datorn, nyheter kl 21 och serier på Netflix efter det. Och däremellan promenerar jag fyra minuter fram och tillbaka till jobbet. Och skiter i 5:2.

Har putsat fönster idag och funderar på att lite senare svepa några glas vin. Man måste väl åtminstone kunna flabba åt partiledardebatten på TV ikväll. Alternativt fortsätter jag sticka på mina handledsvärmare.

Jag menar, världen är satans kall och det gäller att hålla kvar sin värme så gott det går.

Någon har stickat långa mjuka fodral till en lyktstolpe på tredjelångatan. Känner mig kluven till det som är så fint och varmt. Vill verkligen tycka det är hyvens härligt av någon att street arta för mig och jag gör det oxå, men det är nåt som skaver. Tänker att det är väl min absoluta PK sida som vill att det vackra mjuka färgglada ska sitta på folk. Gärna fattiga som tigger. Men som sagt, jag vet att det är tråkPK. Och nää, jag tänker nog inte ge bort mina handledsvärmare när dom är klara. Inte ens till ett barn. Så låt oss glädjas åt varma lyktstolpar och pengar i kaffemuggen.

Jag är hemma och förkylningssjuk. Det är arbetssamt för man hinner ligga ner och när man hostat klart kommer tankarna och går till nästa hostattack. Det är för all del inga sjuka tankar, men inte heller speciellt friska. Det är inga filosofiska, politiska, moraliska humoristiska underverk som flimrar förbi eller fäster en och annan begåvad formulering. Det är mer av arten; "ska jag beställa nåt ur Elloskatalogen det är ju ändå 30% rabatt på första varan". Eller; "gillas jag vad sa jag egentligen och varför tittade dom så konstigt jag skiter väl idet men hen verkade inte fatta jag är för gammal för att tänka på sånt här men tänk om det går åt hesikke ... äsch  jag beställer ett par korta gummistövlar jag bor ju iallafall i stan nu".

Bilden har inte med texten att göra, det är bara en bild på ett fantastiskt persongalleri jag fick i present i somras.

Första september första dagen efter sista sommardagen

Man går upp, till jobb, hem, diskar och duschar och försöker prata lite och undvika laga mat.

Sen är det fredag igen. Så ser min arbetsvecka ut känns det som. Alltså, jag vill inte klaga, jag har ju trevliga arbetskamrater och en inlog, vad mer kan man begära..

Och i mitt roliga jobb kan kan hitta roliga skyltar i Helsingfors, en finsk skylt alltså. Vad betyder den? Att man inte får sitta och dricka? Inte dricka vin? Inte luta sig fram? Inte prata och dricka? Inte ha kostym? Eller slips till kostym? Inte skåla? Jaja.. finnarna vet säkert och det är ju huvudsaken.

Och så har jag introducerat barnbarnet i Langosvärlden. Alltså, jag vill inte hänga på nån allmänt snobbig diskussion om "langosträsket" under Göteborgskalaset. Och det SER gott ut. Och man vill ju liksom bara hugga in. Snabbt. Men GOTT är det inte. Det ska liksom bara göras.

Har haft oändliga dagar av ledighet. Ja, eller ledighet från lönejobb iallafall. Och jag har sällan känt mig så ledig. Är jag då beredd att börja jobba, att gå in med hövvet rakt in i höstväggen... ? Absolut.

Vilket i och för sig är lätt att säga när det fortfarande är tre fria dagar kvar. Men jag har å andra sidan ett väldigt roligt jobb som väntar på mig.

Kom hem från en greklandssemester häromdagen. 29 grader i vattnet som bäst. Och jag är aldrig riktigt beredd att åka hem från såna tillställningar. Inte för att jag inte vill hem utan för att det är nåt med vilan i böckerna, i slippet att handla mat, att dammsuga, i möjligheter till distans och utifrånseende som inte nånsin blir klart. Jag behöver mer tid för att titta på mitt liv, kolla på vad det är jag gör egentligen, varför och hur.

Men det går väl lika bra då, att inte hinna, att bara göra. Bara leva. Typ.

överhört

Överhörde ett samtal när vi käkade middag, (på ett görbra ställe, Barabicu, nyöppnat, härligt och prisvärt, gå dit om du är/bor/ska till Göteborg, ligger vid Esperantoplatsen)

Två killar i typ runt strax runt trettio satt bredvid oss. Drack öl i burkar. (det tråkigaste med stället, om man beställde en viss flasköl skulle man visst dricka dem ur glasburk typ svartvinbärgelé. Men jag tänker att man faktiskt kan vägra)

Samtal:
1 - Faktum är att det är första året jag kunnat njuta av ölen!
2 - Jaha... ?
1 - Ja, men inte det att jag inte njutit förut, men nu kan jag njuta hela tiden
2 - .... Jaa haaa.. ?
1 - Ja, i år njuter jag fortfarande efter fem sex öl!

Ja, det var roligare att lyssna än att skriva om det. Så kan det vara med överhörningar. 

Sommargöra

Sitter ute på gården och väntar på toastolar och rörmokare som ska installera grejerna. Under tiden äter jag gammal tårta och läser böcker. Halvengagerat för jag hittar liksom inte Sommarboken.

Väljer klinker till badrum. Grönblått som ett kallt medelhav. Vackert. Men vad klinkförsäljaren inte sa var att det var halt som helvetet. Glasyren som liksom flyter på ytan och ger badrummet ett luxuöst uttryck kommer att bryta lårbenshalsen av oss en vacker dag. Så är det att vara amatörinköpare/renoverare.

Glor på globen och väntar på Greklandsemestern. Egentligen är det ju som grekland i Sverige i år, men det visste vi inte när vi bokade. Och är det inte som man så lättvindigt säger ... det är miljöombytet som man är ute efter.

Sitter på favorit och stammiscafeet tvärs över gatan från hemma. Man har en hjärnkoll på kunderna som kommer och går in och ut i verksamheten som bor granne med oss. Ingår i kategorin; ssker jag inte visste att jag inte ville veta.

Hänger med mitt hjärta.

Balanserar folk på tårna.

Jag gick en snabb promenad i Slottskogen, en sådan som ska bränna fett. Det gör den aldrig, men skönt är det.

Det kom en vältränad man emot mig, man såg att hans promenader dom brände minsann fett. Han hade oxå hörlurar. Vi möttes, en bit ifrån varandra, jag såg i ögonvrån att han stannade till, tittade ner i marken. Jag smygstannade lite bakom honom... vad fick hans målmedvetna fettbrännande steg att sakta ner, stanna. Jag inte bara smygstannade, jag smygtittade.. såg att han backade lite, tillbaka, böjde sig ner och .. tittade på en halvdöd mask. Lite torr, som lite trampad på. Han såg sig omkring, såg inte mig för jag smög ju... och så tog han upp masken och la den på gräsmattan. Försiktigt.

viktiga hemsaker

För mig innebär ledig tid tid att kritiskt hinna titta. Och fundera på vad som egentligen är viktigt(a) saker i tillexempel ett hem. Och eftersom jag samtidigt har varit arbetslös har jag liksom varit dubbelledig. Vilket innebär att saker, hemmet, och viktigheterna blir  dubbelt påtagliga - mitt hem blir mitt enda sammanhang som hänger samman med mig.. i för många timmar i rad för att det ska vara helt nyttigt. Man behöver gå hemifrån för att kunna komma hem.. typ.

Nåväl. Jag börjar jobba den 15 augusti så den där härliga plågsamma tiden är snart över, och lämnar mig med en insikt. Jordgloben är underbar. Den är tittbar i all oändlighet. Den lyser och påminner om min plats på jord(glob)en är så extremt liten att ingen nästan fattar ... men så central för mig.

Och att kristallkronan har blivit viktig. Jag kan ligga och stirrglo upp i den ganska länge. För bara ett år sen var det min mammas. Hon låg nog i sin soffa och på samma sätt stirrbligade upp på den, för ljuset blir så vackert i de runda glasbollarna.

Som om hennes blick finns kvar i den. Ännu.

Alla dessa dagar inte visste jag att det var livet.. och andra ramsor far runt i huvudet. Försöker komma undan dom så gott det går. Dom och kunskapen om björnfarmar i Kina och andra infernaliska dumheter. Läste i morrontidningen att någon slagit sönder någons dragspel på stan. Någons enda inkomstkälla. Läser och läser om dumheter och dumheter. AMENVAFANKANFOLKINTEBARASKÄRPATILLSIG.

Kan folk bara sluta vara så dumma i huvudet att man tror att björngalla botar sjukdomar så är vi snart hemma på det här klotet. För har lägstanivån för mänsklig dumhet ändå höjts till det snäppet så kan det bara bli bättre. och bättre dag för dag.. tamram ram ram ra trallallaaaa .. (alla födda på femtiosextiotal kan nu sjunga med)

Yngstadotter, detta är till dig. En efterfrågad uppdatering om vardagslivet. Man ska akta sig för vad man önskar, för det kan faktiskt slå in.

Uppäten glass, nästan tom nässpray, läsglasögon, golv utan matta eftersom vi inte orkat letat efter hittat  nån. Kom hit och hjälpleta... innan jag blir utmattad. Hö hö
TVtittad TV hela förmiddagen för om jag rör mig rinner näsan bort. SVT o TV4.... gäsp. (Jag önskar mig ransonering av tv-sändings-luftrummet till förmån för flyttfåglar och andra levande utnyttjare av luftrum )

Yngstan, vill du ha med dig ett visdomsord på vägen i livet? Lägg inte mer tid på Malou von Sivers TV4 än vad det tar att hämta ny snytdäsduk. För TV4 är en sån som helst vill höra sina egna röster prata tsunamiolycka. Oavbrutet. Och man blir inte frisk av det. Inte ens glad. are.

Två inlägg i ett

Före och Efter kavalkad

Innan efter, ibland skriker man högt .. till ingen nytta för
det är som en skräckfilm, ingen hör dig.
 Men ibland tror man att det går

Efter innan. Nu ska det sittas in, det bör gå

Mor och dotter i Malmö-kavalkad .. på tema Bollar

Louisiana och Humlebaek. Rum med lysande bollar.
Skönt att komma ifrån Popkonsten ett tag.

Skulpturer av Tara Donovan. Man får inte fota och inte talla.
Men att SE kuberna av knappnålar och tandstickor och väggar av sugrör
och bollar av metallfolie var.. underbart.

Därnere nånstans var Zlatan. Man lär sig mycket av livesport.
Allt är mindre i verkligheten .. utan Zlatan.

Min pälsängel

Min päls, min bästis min skugga, min prins. Fyraiett.. världens bästa kinderdog.
är nu en pälsängel. Tänker att han följer mig lika troget, bara som en annan variant av sin ande-dräkt.

Man ska ge och ta.. emot. Bara acceptera att ibland har
alla en dålig ... andedräkt. Det är vänskap

En del sa att han var tjock. Jag VET att han hade korta ben, jag vet också att det är lätt att se tjock ut när man har korta ben... 

Vi hade lååånga samtal, må vara mest av monologkaraktär men ibland kunde det hetta till och diskussionerna blev mer animerade.

Men sista tiden umgicks vi faktiskt mest  i soffan, berättade vitsar och flabbade

Han kunde flabba riktigt gott åt ordvitsar.

Nämen välkommen hem till oss

                                                                                                      

Då, den dagen vi flyttade in. Väggen är lagad nu .. eller det mesta av det, kartongerna är borta.. eller kanske 10-20-30 kvar. bara. Men välkommen!

Nya tider

Bilder. Tänkte berätta i bilder men det kräver nedladdningar och annat så jag gör det en annan dag.

När jag sover i nya lägenheten är det som att bo på hotell. Samma ljud som när tunga saker dras över gatstenar, sophämtningen tidiga mornar, ljudet av samtal som inte är för mig utanför ytterdörren, lite för varmt, kläder i oordning i väskor, nåt fläktljud som inte går att stänga av och toalettartiklar som bara ramlar i golvet för dom aldrig hittar sin plats.

Mitt hjärta är med för det mesta, men ibland långt borta. Mycket har förändrats och allt är sig likt. Det är som det ska. Eller som det kan.

Första maj

Byt ut Sundsvall mot valfri stad, mjölkko, människa, skogsduva, solidarisk handling, dement, insjö eller innanhav, bibliotek eller barnbarn och vi har sammanfattat dagens paroll i en enda bild. Lägg bara till lite internationell solidaritet och krav på en värderingsdriven valrörelse där arbets(skatteavdrags)linjen inte härjar fritt och vi har kommit en liten bit på vägen mot en värdigare planet.

Ja, jag tycker man kan vara pretentiös.

3.
Sysselsättning på landet ;
kratta bort fjolåret och klippa ner lavendelrabatten.

Detta kommer antagligen inte ske på Andra långgatan, en märkbar förändring.

Nää.. amenvafan sluta gnälla det var ju ett fritt val,  ... hör jag er tänka.

Just precis, men ibland hamnar man i vakuumet mellan verklighet och idé, i mellanrummet som uppstår just på grund av val. Just nu lever jag i en verklighet som är välkänd... härligt igenkänd, som en varm pensionärstillvaro.
Framtiden (15 maj) är fortfarande långt borta, en idé som jag inte upplevt än. Verkligheten blir tryggheten och idén är just bara en.. idé. Och när jag ser råbocken i natten så finns inga motbilder ... än. Men jag längtar.

Annars är det fredag, som har börjat med Martini Rosso, massor av is, lite för tidigt. Men mycket härligt.

2.
Min väg till att läsa morrontidningen har under många år sett ut på ungefär samma sätt, åtminstonde under åtta kalla månader om året, resten av tiden har samma procedur skett utan inslagen av dun och ficklampor

• på med morronrocken
• om det är under -3; på med termobyxor
• på med dunjacka
• leta upp ficklampa 
• på med gummistövlar
• ropa på pälsen
• pulsa i snö/huka i regn/gå vanligt till brevlådan ca 100 meter bort på grusvägen
• om hunden bajsar; riv ur delar av sportresultatlistan i del två att plocka upp med och kasta i komposten
• lyssna efter fåglar/lukta på årstider/mörda mördarsniglar innan jag går in

Detta kommer antagligen inte ske på Andra långgatan, en märkbar förändring som kan komma att se ut som;

• ta på morronrocken
• gå sex meter ut i hallen
• plocka upp tidningen
•  

Flyttlista

Tänkte börja lista de tänkbara förändringar som kan/har/kommer att inträffa i samband med att landet byts mot staden. Min utgångspunkt är att alla händelser/förändringar är både på gott och ont, både bra och mindre bra, skojigt och mindre skojigt samt vemodigt och nybyggarspännande. Samtidigt. Vilket gör allt lättare och svårare.

Här börjar listan

1.
Jag kommer antagligen inte någon gång mer vakna mitt i natten, gå upp till fönstret, öppna det på vidare gavel och mycket hövligt men bestämt hyssja på råbocken som står och dö-brölar tre meter från sovrumsfönstret. Följande scenario utspelade sig i natt:
- Brööööööööl......... brrrrrrrrööööööllllll
- öööhh...
- Brrrröööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööl
- Gå och lägg dig... du väcker ju hela grannskapet,
- BBBBBRRRRÖÖL
- schhhhh.. nu får du faktiskt gå och lägga dig.. din tjej är inte här
Då lomade han iväg.

Detta kommer antagligen inte ske på Andra långgatan, en märkbar förändring

tvångsmässigt

Norrbotten.. något om norrbotten .. hörde jag om på radion, kommer inte ihåg sammanhanget med det var nog viktigt.

men jag började genast tänka på skojsigheter om.. hårbotten... 

Jag är nästan generad över att erkänna det men jag har väldigt mycket glädje av mig själv när det kommer till det allvarliga  - ordvitseri. Jag är göteborgare. 

Och jag erkänner mig även till Håkan Hellström fanclub. Han som resolut själv tar udden av sin egen "otillräcklighet" och säger...
- sa jag kukbok?"  och fick den allt annat än nakna kocken,  medieroboten Jamie Oliver att slappna av tre sekunder

på primetime....

bara det är värt tvlicensenpengen.

En initieringsrit?

I helgen åkte jag skidor för första gången i mitt liv. Om man undantar ljusblå miniskidor 1970-nåt. Då hade man stavar vilket tydligen inte är nödvändigt längre. Jag tycker det ser snyggare ut med stavar iallafall.

Det var väldigt fina backar på Ulricemhamns skicenter, tror jag, har inget annat att jämföra med än backen ner mot Byttorpasjön, då på miniskidorna. Och den hade ingen lift. Jag har alltså även åkt lift för första gången. Och så hade jag skidlärare och sedan vrickade jag knät, så jag antar att jag nu har genomgått den initieringsrit in i en vintervärld som många andra gör vid ungefär sex års ålder.

Antar även att jag nu är lite övertänd för vi ägnar semesterdrömmerierna åt sommarskidåkningsletande samtidigt som jag, gravt haltande, ganska stolt sprider ryktet om min idrottskada.

Nämen det är ju ändå nåt extra besvärligt med anställningsintervjuer. Ett tag trodde jag att jag uppskattade såna tillfällen, nästan de enda när man SKA prata om sig själv, sina drivkrafter och styrkor utan hejd. Lite koketterande underdrifter, lite överdrifter men i det stora hela härligt självcentrerat fokus på ens mer lyckade sidor.

Nu vet jag inte längre. Det är nåt med ekot i huvvet efter en sån stund. Rösten, den egna mal på. Den är nån promillesekund före hjärnan, letar och hittar ord och beskrivningar som man förvånat, ibland imponerat, men lika ofta generat lyssnar på. Känslan när man går hem är en om möjligt ännu starkare längtan till pensionen.

Hur det gick? PRECIS den frågan ville jag ställa istället för att väluppfostrat ta i hand och tackobock och ja ni hör av er nästa vecka vad fiiiint... HUR GICK DET FÖR H-E ...

Återkommer om detta.

Drömmar som inte är kakor

Det finns dom som tycker att det tråkigaste som finns är att lyssna på när andra berättar sina drömmar. Jag tycker inte det, det får bara inte vara för mycket detaljer. Detaljer är nästan alltid tråkigt.

Här kommer min senaste;  någon hade sytt fast mina händer i min klänning...

Jag tycker inte heller alltid att det är helt enkelt att tyda drömmar.

livslust

Jag överhörde ett samtal på ICA idag.

- Hur gick det med Gittans hjärnblödning?
- Men visste du inte det, hon har startat eget!

Finns det liv finns det hopp ! Eller är det arbetslinjen som spökar..

candy crash
smasch
och så gick luftrören åt skogen

mogen

för soffan, igen
sen

nu först en tablett
mot huvudet

Gissa om jag är sjuk

 If I can't dance - I don't want to be part of your revolution

Orden är inte mina utan min kompis Emma Goldman. Så här på internationella kvinnodagen vill jag gärna lyfta fram en kvinna, en kamrat, så Emma; the stage is all yours!

Det mest våldsamma elementet i samhället är okunnigheten.

Den mest oförlåtliga av synder i samhället är fritt tänkande...

och sist men inte mindre krasst..

Vid sällsynta tillfällen hör man talas om gifta par som förälskat sig efter giftermålet, men vid närmare betraktelse finner man att det bara är en anpassning till det oundvikliga.

aaaaaaaaaaahhhhhhhhaarbetsbefriad

efter att jag vilat en stund,  en lång sån, kan ni höra av er och erbjuda mig nåt ... välbetalt

eller för all del, ett roligt går lika bra

eller som det klassiska barnaägget... treiett; välbetalt, roligt och ... halvtid?

många " "

Man upphör aldrig att förvånas. Jag kan på admin-sidorna se "trafikkällorna" till den här bloggen. Till exempel så verkar det som att jag har fem klick in från "digitalmovies". Och  två från två olika "porn"sidor, typ "gogetporn".  Hur hittade dom hit? Vad använde dom för sökord? Kanske sökte dom på "päls" eller kanske på "skiktröntgen". Mest tror jag nog på "promenad i parken". Fast då glömde dom ju "ingen".

Människor är obegripliga.

Men mest obegripligt är REVA.

Normala behov

Pälsen har blivit skiktröntgad.
Och inte för att jag är avundsjuk, inte på hans tre diskbråck,
men jag fick ett omedelbart behov av en skiktröntgen.

Tänker att det måste vara den ultimata läkarundersökningen.
Inga taffliga AT-händer som klämmer och tror eller allmänläkarjoxare
som nog antar olika diagnoser, utan klara besked svart på vitt.. eller om det är tvärtom.
Här är en kota och här är en till och här fattas det en. Typ.

Det inte för att jag känner mig sjuk eller ens är hypokondrisk utan bara för att.

En enkel skiktröntgen då och då .. är väl inte en mänsklig rättighet kanske ... men det borde vara det.
Och man skulle få en bra inblick i sig. Inbillar jag mig.

Livet är fullt av val. Eller hur. Och man vill ju vara modern, hänga med. Typ

Själv håller jag i dagarna på att välja kök. Och nåt fel är det väl på mig för jag tycker inte det är skitkul. Hade hellre flyttat in i nåt färdigt skitfint.

Ek, rostfritt, vitt, svart, fult, fint,  fristående, öppna eller stängda hyllor, kakel?

Tänker att man kanske kan spela Finns i sjön om hela tjottablänget..

Och jag hör att det låter ... bortskämt. Men jag är i alla fall inte speciellt dryg. Alltid nåt.

Nu är det sålt.

Och
jag citerar en arbetskamrat;
Gottet slut allting slut.

Och
jag gläder mig åt lämna det sålda i goda händer

Och 
jag kan knappt bärga mig innan allt det nya händer

Ingen promenad i parken

Precis så är det för tillfället. Som ingen promenad i parken.

Mitt mantra dessa dagar, dessa vinterdagar, dessa säljahusdagar, dessa arbetsdagar är kort och gott..

This too shall pass.

Förutom det känner jag mig glad. Av många anledningar hoppfull. Men till vi är där.. thistooshallpassthistooshallpassthistooshallpassthistooshallpass.

Använd gärna detta mantra om/när livet inte promenerar i parken, det känns faktiskt som en varm kärleksfull hälsning från dig själv till dig själv.

Eller så kan det låta

Overkligt.... är ett för starkt uttryck. Men jag får nån form av överslag i hövvet när jag ser annonsen. Beslut och verklighet kommer ifatt och man får faktiskt tillåta sig paniksvettningar en sån dag.

Nu får andra ta sig rätten att värdera vårt hem .. i stil och pengar.

Men.. vem ska buda på mina berg. Och varför började det snöa just fotografdagen så att det inte syntes hur kala och därför underbart varma dom blir heta sommardagar? Och det var ju bara två dagar efter första fönstertvätten på två år, usel tajming.

Och det ser ju ut som att man skulle kunna bo där. Lätt. Men herregud, varför gör jag inte bara det då?

Och så ska annonsen (vårt hem) ligga där till allmän beskådan och folk ska oja sig och kanske tänka.. men herreguuud hur många kuddar har dom i soffan.. som ser sååå .. halvdan ut... (Dux, 300:- på Röda korset) och .. jaså minsann dom har köpt nytt överkast och fyllt på med citroner...ja, alla som nån gång varit på Hemnet vet.

Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Vi går vidare. För att vi vill. Trots det underbara.

Ja men kolla gärna här då.. och buda gärna

eller inte..eller jag vet inte..

Så jag gick och la mig i halvdansoffan med först vin och sedan Martini och sedan whiskey och sedan somnade jag över en Hamilton-rulle. Herregud vad usel den var. Men så jag tänker att dom känner likadant stackarna, upphovsmännen till den filmen, dom ligger där i sin soffa och våndas över folkdomen. Usel eller icke beboligt... och så blir jag lite mildare.

Vill bara säga att pläden som slarvigt ligger över sängen och knappt syns.. tog mig ettåetthalvt år att sticka.

Och det värsta är inte folkdomen utan möjligheten att inte blir sålt. Det kommer i så fall att bli en dyr sommarstuga. Mycket dyr. Vi kommer att att få köpa många trisslotter, lotto-lotter och postkod-lotter för att få ihop det.

Och det där med att det är svårt att lämna på morronen.. det är inte vårt påhitt.. men sant. Å andra sidan är det svårt att gå upp vart man än är.

Nu har fotografen varit här. För husförsäljningsannonsen på nätet. Det gick bra.

Men.

Man fick nåt att tänka på.

VEM .. eller kanske vilka

ska bära runt alla våra nödvändiga saker, de icke ännu nerpackbara - oanade mängder jackor, tjocktröjor som behövs för hörn med kallras, gummistövlar, korsordstavla, toalettrengöringsborstar och tillhörande medel, dom gamla grytlapparma med brännmärken och fastbränd gratängsmet, rullen med pappersbordsduk som tydligen stått i ett hörn sen..., hundens våningssäng, halvtomma schampoflaskorna och den överfulla tvättkorgen - mellan rummen under visningen? Idag gjorde vi det medan fotografen tog sig från rum till rum under devisen less is less. Och bättre på bild. Och för all del, till och med jag ser att köket ser lite roligare utan barn-badrums-pallen som jag har i köket får att nå upp till hyllorna. Men ägarna ska ju inte var med under visningen... så VEM ska bära.

billig humor

Ibland, när vi inte har så mycket att prata om här hemma, händer det att någon pekar på något - kan vara en kakelugn eller en burk krossade tomater eller för all del stekpannan - och frågar lite nyfiket;
- men.. vad kostade den?
- 12.90
- DET var billigt!

alternativt

man kommer hem med storhandling och kämpar med att packa upp spagetti och nya disktrasor och värmeljus och...
- oj, vad du har handlat! kostade det nåt?
- 12.90
- DET var billigt!

det kan oxå hända att vi har nåt att prata om men behöver tanka

och någon av oss behöver koden till bensinkortet och frågar...
- vad är koden?
- 1290
- DET var billigt!!

Gruppera

Vi har haft besök av stajlisten. Det ingår som sagt i mäklararvode och man ska inte säga nej till saker som ingår, det är bra säljregel. Det ingår ett första besök med vidhängande inredningstips inför fotografering och visningar. Och jag lärde mig ett, i stajlistsammanhang, välanvänt ord;

GRUPPERA!

Vi ska gruppera. Kuddar, ljusstakar, burkar, handdukar och pynt. Gruppera gruppera, står det i mina anteckningar. Bort med foton på barn, morfar och svärföräldrar. Bort med vittnesmål om husdjur. In med överkast och kuddar och snittblommor. Gruppera dom så att det ser harmoniskt ut ...

Stajlist - det är liiite för mycket saker i era fönster, ta bort den, den och det och gruppera resten
Jag - jaha ... jaså
S -  Ja, snäckan där i köksfönstret kanske skulle passa i badrummet.. ...
J - jaha.. jaså den, herregud den har jag inte sett på flera år, har den legat där?!
S - Pläden där i mitten av soffan, den skulle jag lägga över fläcken  i stället...
J - Jahaja.. just det, det var den gången vi hade roligt och spillde vinet i soffan
S - Överkast... köp överkast. Om ni anlitar oss för 12 000 så har vi med minst TVÅ överkast till sängen, OCH en pläd.. och grupperar kuddar. Men om ni vill kan ni ju göra det själva... förstås.. en del väljer det...
J - Jaha.. jo jo.. ja.. 12 000 är ju lite mycket
S - Det är avdragsgillt. Och ni får låna överkasten till huset är sålt!!

Så det är bara att börja gruppera. Utan stajlisthjälpen, för dom 12 000 behöver vi för att köpa färg och flyttkartonger.

Om ni har kuddar i soffan, se då till att alla ligger på varandra i ena hörnet, inte spridda ogenomtänkt i hela soffan, så blir ni mer harmoniska. Ett helt gratis tips från mig.

nyårslöftet

Jag gör som jag brukar på nyårsdan, jag danar och stärker min självkänsla. Känner man sig något lite avbruten efter ett det pågående året plötsligt tog slut och ett nytt kom och skrämde ihjäl en, har man blivit lite för mycket av sig själv efter dagar av alkohol och kakor, vill man pröva både självkänsla, självförtroende och armmuskler, känner man att nu, NU är jag beredd att jobba på detta, att skapa god hållning, stärkt ego och skiter i vad andra tycker verkar käckt. Gör då bara som jag.

Gå stavgång.

En man jag mötte dristade sig till att flina upp sig, ropa skojigt... "DU, du har gett nyårslöfte ser jag!"
Hö hö.

Nä, ville jag ropa, mitt nyårslöfte är att bombningarna i Syrien ska sluta, att Israel ska upphöra sin ockupation av Palestina, att nåt parti plötsligt visar sig funktionsdugligt och tar medborgarnas väl och ve på allvar, att termometern ska sluta på plus 2 grader, att SD avgår, att jämställdhet genomförs, att vi får reda på vad Lundin Oil har för sig i Ogadenprovinsen, att ungar får egna bänkplatser i skolan, att gamla unga och alla däremellan känner sig trygga, glada och behövda. I Sverige och i Världen. Och att man slutar sälja ut våra gemensamma statliga tillgångar. Kanske till och med att man förstatligar ett och annat.
Hö hö till dig själv gubbsatan